Klockan är 11 minuter över tjugofyra den 21 november... 2010. Har just kramat om min syster och hennes Micke. Deras son och min gudson ligger på V-ås sjukhus och beskedet på trolig sjukdom är inte rolig...

Det, bland annat, har fått mig att tänka... och fundera över de senaste dagarnas frustration...

Hur är vi funtade som människor? Hur lätt är det för oss att trampa på och smutskasta andra? Varför inte ödmjukt respektera och tolerera varandra så länge man inte kränker någon...  Att kränka en annan människa är att förnedra sig själv, eller...???

Den här värden med hästar och människor är verkligen en helt otrolig resa som jag inte velat ha varit utan. Den har varit tuff, hård och orättvis... Men trots allt så har den gett mig en otrolig självkännedom... Och det tackar jag den fantastiska Isländska Hästen för.